Föräldrar, lärare, politiker och andra immigranter – läs detta!

Posted on 20 november, 2010 by Per Olof Arnäs

Ibland händer det att man läser, ser eller hör något som fullständigt griper tag i en och vägrar släppa taget. Något som känns viktigt, insiktsfullt och otroligt sant och rätt. Detta hände precis mig.

Det började med att jag vid ett flertal tillfällen senaste tiden hört begreppen ”internetinvandrare” och ”internetinfödingar”. De kändes spännande och jag gjorde vad alla numera gör när man vill veta mer om något – jag googlade.

En ganska kort period senare (2 minuter) hade jag hittat till det som troligtvis är ursprunget till dessa båda begrepp. Läraren och föreläsaren Marc Prensky myntade 2001 begreppen Digital Immigrants och Digital Natives för att beskriva den fundamentala skillnad mellan oss immigranter och den digitala generationen som föddes på 90-talet och framåt.

På hans sajt hittar jag mängder med material och framförallt finns där tre artiklar (länkar till PDF finns sist i detta inlägg, ladda hem och läs!).

Jag läser artiklarna en gång, två gånger, tre gånger. Känner att jag måste dela med mig. Detta borde ALLA läsa. Inte bara föräldrar och lärare. Politiker, chefer, alla som är intresserade av hur vårt samhälle utvecklas. Speciellt om du är 30+. Annars riskerar du att bli rejält överkörd – tro mig.

Vad handlar det då om? Jag är naturligtvis varken först eller bäst på att beskriva hans idéer och jag antar (hoppas!) att alla svenska lärare som läser detta redan känner till argumenten och tankegångarna. Politiker likaså.

Tyvärr är det nog så att även politiker färgas av sin egen skolgång där alla fick lära sig att kunskap hittas i böcker och att en tyst elev är en bra elev. Att kommunikation under skoltid hindrar barn att fokusera på det som är viktigt. Att en snygg skrivstil är ett tecken på att man har en god utbildning. Att TV-spel är av ondo. Att dagens ungdom är slapp och att de kan tillbringa en hel natt framför ”den där datan” utan att ”göra något vettigt”.

Marc Pensky skriver om digitala invandrare och digitala infödingar.

Digitala invandrare har upplevt tiden innan den digitala tidsåldern. Tiden före datorer i hemmet, internet, MP3-spelare, streamad film, Facebook, Twitter och Google. För dessa invandrare är den digitala tekniken något man har fått lära sig. Digitala invandrare har därför – som alla invandrare – en brytning. Denna kan ta sig olika uttryck och vara olika tydlig, naturligtvis. Att skriva ut ett mail. Att skriva ut ett dokument som ska ändras (jag är skyldig till detta ibland – har ju ingen iPad än…). Telefonsamtalet ”Fick du mitt mail?”.

Immigranterna kan naturligtvis delas upp i olika grupper såsom Undvikare (tar aktivt avstånd från digital teknologi), Motvilliga anpassare (”Jag får nog av datorer på jobbet”) och Villiga anpassare (”Måste åka till USA och köpa en iPad!”).

Men vi är alla immigranter. Vi kommer alla ihåg vad ordet ”post” i ”e-post” betyder.

Infödingarna har en helt annan syn på världen. För dessa är internet inte en teknologi. De har fötts i en tid när förändring är exponentiell. För dem är det inte särskilt speciellt att man idag (?) kan få plats med hundratusen låtar i en liten ask – som dessutom har perfekt ljud och flera veckors batteritid. Alla vi som har suttit med Maxell C-60-kassetter och spelat in Tracksettan, däremot, vi tycker att det är speciellt, otroligt och närmast science fiction.

Vad får då detta för konsekvenser för våra barn? Våra digitala barn. Prensky skriver om dessa infödingar. De besitter ett annorlunda ”skill-set” jämfört med oss immigranter. De är duktiga på multitasking, de vill ha information snabbt, de vill ha ”random access” (till exempel hyperlänkar), de vill ha snabba och frekventa belöningar, de föredrar spel framför ”seriöst” arbete. Deras hjärnor är till och med annorlunda ”kopplade” än våra!

Dessa infödingar hamnar så i en skola där de utbildas av immigranter. En utbildning borde förbereda eleverna på deras framtida liv och i möjligaste mån utrusta dem med en bra ”verktygslåda” för att – även 30-40 år från nu – kunna utvecklas och fungera som människor och samhällsmedborgare. Tyvärr är det inte alltid så.

I en av sina artiklar skriver Prensky om ”Backup education”. Att vi utbildar elever i färdigheter och kunskaper som var viktiga innan den digitala revolutionen. Som om vi skulle gå tillbaka till den världen. ”Men tänk om all teknik bryter ihop? Hur skulle du klara dig då?”. Bilden av 1900-talsmänniskan som den högsta Darwinistiska skapelsen är lite komisk, faktiskt. Varför skulle tekniken gå sönder? Vi befinner oss i en exponentiell utveckling där tekniksprången som görs varje år är större än de som gjordes året innan. Ska vi då utbilda våra elever för att de ska klara sig i ett samhälle som egentligen inte har existerat på 20 år?

Eleverna tappar intresset. Can you blame them? De anser att skolan inte lär dem något längre. Youtubefenomenet Dan Brown har sagt det bäst: I dropped out of college because it interfered with my education. Jag har ett inlägg om detta här. Kolla in den filmen!

En viktig sak: Jag dissar inte lärarna! Jag dissar systemet. Jag dissar politiker som anser att 70-talets skola är så som det borde vara.

”Det var minsann ordning och reda på min tid”.

Ja, och den skolan du gick har förberett dig på ett liv i den världen. ”Tyvärr” så ändrades den världen på 90-talet. Den finns inte längre. Du var en inföding i den världen. I denna är du en immigrant. Som bryter.

Jag tycker att du som har orkat läsa ända hit (vilket nog kräver en immigrantutbildning i fokus och sekventiellt tänkande) ska fortsätta och läsa Marc Prenskys artiklar nedan. De kommer att förändra ditt sätt att se på världen:

Och när du har läst detta så ska du läsa några av våra svenska eldsjälar och fyllas med tillförsikt:

Framtiden är ljus, digital och fri från brytning.

Nu när du har läst hela vägen hit kanske du skulle vara intresserad av dessa guldkorn:

  • Email

About Per Olof Arnäs

Logistikforskare, föredragshållare, seriebloggare. Har återvänt till universitetet efter åtta år i näringslivet. Brinner för källkritik, skepsis, entreprenörsskap och Tarantonifilmer. Tycker att det jobbigaste som finns är när jag får se bra affärsidé in action som jag borde kommit på själv. Och jag bloggar och twittrar naturligtvis som privatperson.
This entry was posted in Barn, Betraktelser, Bullshitfilter, Favoriter, Internet, Jag rekommenderar, Länkkärlek and tagged , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.