Idag läste jag i vår lokaltidning Extra Kungsbacka att Västtrafik ska göra om sitt oerhört kritiserade biljettsystem. Jag har själv bidragit till kritiken vid ett flertal tillfällen, främst med detta inlägg: Guide: Förstör ett kollektivtrafiksystem i 15 enkla steg!
Nu ska alltså biljettsystemet göras om. Bra så. Gör om, gör rätt.
Men.
I en intervju berättar deras trafikchef bland annat följande:
Vi tar det en gång till. Denna gång med kommentarer:
Det som har varit svårast för resenärerna [OBS! inte kunder. Resenärer.] att förstå [Aja, baja! Mer utbildning behövs!] är att man ska checka in och checka ut när man åker över kommungränser [självklart vet alla som reser när man passerar en kommungräns, fattas bara].
Själva grundinställningen på Västtrafik är fortfarande att systemet är i grunden OK och att det är i kommunikationen, implementationen och marknadsföringen som det brustit. Jag var i London för ett tag sedan och kunde där observera ett liknande system med den lilla, lilla skillnaden att det faktiskt fungerade. Där kunde man inte göra fel. Det fanns inga knappar att trycka på, inga tveksamheter om huruvida man skulle checka ut eller ej. På de linjer där utcheckning var nödvändig (tunnelbanan) blev man inte utsläppt utan att checka ut.
Så, Västtrafik, här har ni några billiga biljetter till London:
Faktiskt, de kostar mindre än en ToR-resa inom storgöteborg med buss. När ni kommer fram kan ni köpa ett Oyster Card (precis som Västtrafikkortet, fast på engelska). Ladda det med några pund och åk sedan runt i London under en dag. Åk sedan hem och kopiera deras system. Det vinner alla på…
Nu när du har läst hela vägen hit kanske du skulle vara intresserad av dessa guldkorn:
- Våga chansa, Västtrafik!
- Var är kreativiteten? Inte i London i alla fall…
- Guide: Förstör ett kollektivtrafiksystem i 15 enkla steg!
- London for a 40 year old
- Jag visste det!
Logistikforskare gone wild. Har lämnat universitetets skyddade verkstad till förmån för näringslivet. Familjefar med hus, kombi, katt och en hel hög gamla datorer som jag inte kan förmå mig att slänga.
Och jag bloggar och twittrar naturligtvis som privatperson.
