Ett år med Twitter

Idag är det ett år sedan jag skapade mitt twitterkonto. Det känns längre, men så är det.

Exakt varför jag fick för mig att skapa ett konto har jag glömt. Men jag hade under en tid börjat använda Facebook mer och mer – framför allt statusuppdateringarna. Jag hade läst en hel del om Twitter och tänkte antagligen ”varför inte”?

I början insåg jag inte skillnaden mellan Facebook och Twitter. På ytan är de ganska lika och jag vet att jag ganska tidigt beskrev Twitter som ett renodlat Facebook-flöde som inte sorterades hierarkiskt. På ytan stämmer detta ganska väl, men tittar man på hur de två nätverken används ser i alla fall jag stora skillnader.

Jag ska inte gå in i detalj på detta här och nu. Efter att jag skrivit 2000 twitteruppdateringar (tweets) sammanfattade jag min resa i detta inlägg. Det får räcka som förklaring.

Mitt twittrande började ganska trevande (som det gör för i princip alla). De första två månaderna bestod mest av monolog från min sida med dubbelpostning mellan Twitter och Facebook. Efter ungefär en månad tog det däremot fart. Skillnaden var att jag började följa riktiga människor och inte bara kändisar. Jag tror att de flesta går igenom dessa faser (kanske inte alla, men bra många):

1. Följa en eller två vänner från köttvärlden som man känner privat
2. Följa alla kändisar man känner igen på Twitters recommended-lista
3. Följa svenska medier/företag/kändisar
4. Bli uttråkad av det neutrala/trista/ofrekventa innehållet
5. a) Slutar twittra ELLER b) Inser att man behöver göra om och göra ”rätt” och gå vidare till nästa fas
6. Slutar följa ett antal kändisar (som ändå aldrig kommer att svara på dina tweets)
7. Börjar följa vänners vänner och deras vänner
8. En ny värld öppnar sig och du går från att ha trott dig veta vad det handlade om till att fullständigt inse hur fel du hade.
9. Du inser att Twitter handlar mer om dialog än om monolog
10. Du blir bättre och bättre på att uttrycka dig på 140 tecken
11. Du inser att du har ett digitalt liv som är lika mycket på riktigt som det liv du lever i köttvärlden
12. Du upplever din första livebevakning av ett TV-program eller ett sportevenemang. Du inser att du är en del av landets största och spydigaste förfestsoffa och att du älskar det.
13. Du startar en blogg, mest för att ”alla andra” på Twitter har egna bloggar.
14. Du inser symbiosförhållandet mellan bloggvärlden och Twitter/Facebook
15. Du tittar tillbaka på hur du var och hur du tänkte vid punkt 1 och undrar om det verkligen är samma person…

Nu känner jag mig relativt hemma i twittersverige och har idag Twitter (och Facebook) som självklara kommunikationskanaler med människor jag känner sedan tidigare, har lärt känna under året eller håller på att lära känna.

Jag följer drygt 900 twitteranvändare idag och av dessa har jag runt 10% på en stående rekommendationslista (finns här). Dialogerna, kunskapen, åsikterna och humorn flödar och jag älskar det!

Jag ångrar inte en sekund att jag tecknade mitt konto för ett år sedan och jag tackar alla mina vänner som under året har hjälpt mig in i den digitala världen på allvar.

Vi kör väl ett år till, va?

Nu när du har läst hela vägen hit kanske du skulle vara intresserad av dessa guldkorn:

• Välkommen – Barncitat.se är här nu!
• Det var svårt för mig – det ska vara svårt för dig också!
• T2K
• Tillökning på ettårsdagen
• Pappa, pappa! Basen ramlar! – Oh yeah!

Idag är det ett år sedan jag skapade mitt twitterkonto. Det känns längre, men så är det. Exakt varför jag fick för mig att skapa ett konto har jag glömt. Men jag hade under en tid börjat använda Facebook mer och mer - framför allt statusuppdateringarna. Jag hade läst en hel del om Twitter och ...