Var är kreativiteten? Inte i London i alla fall…


Warning: Invalid argument supplied for foreach() in /storage/content/88/101488/arnas.se/public_html/wp-content/plugins/wp-socializer/wp-socializer.php on line 1327

Warning: Invalid argument supplied for foreach() in /storage/content/88/101488/arnas.se/public_html/wp-content/plugins/wp-socializer/wp-socializer.php on line 1327

Jag är på en snabbvisit i London (lite mer än ett dygn). Man hinner inte med särskilt mycket på denna korta tid, dock kan jag – efter bara en halvdag – leverera denna livsavgörande spaning.

London är världsberömt för sin musikalscen. Det räcker att Andrew Lloyd Webber och Tim Rice andas på ett manuskript så kan en teater räkna med ett decennium av stadigt ökande intäkter. Och så är det ju. Hur många har inte sett Phantom of the Opera, Jesus Christ Superstar eller Evita just här i London?

Det var två år sedan jag var här sist, och jag känner att en – i detta lilla subkosmos – stor förändring har skett. Det skrivs inga nya musikaler längre. Eller nästan inga nya, i alla fall (som forskare lär man sig tidigt att en akademisk karriär kan fullständigt raseras om man talar i absoluter). Visst, flera musikaler har premiär varje år här i London. Men inga nya. Här kommer några exempel på vad jag kunde fotografera under en promenad på 30 minuter i kvarteren runt Aldwych.

En snabb googling ger följande tillägg:

Billy Elliot: the musical

Priscilla – queen of the desert

Sister Act

Kan man vara tydligare? Nej, just det. Receptet just nu för en musikal är följande:

  1. Leta upp en hyfsad film. Gärna med en moralisk läxa och ett lyclkligt slut. Det skadar inte om den var hyfsat framgångsrik på bio, men det är inget krav.
  2. Finns musik specialskriven till filmen? Eller används känd musik i filmen på ett bra sätt? Kan man köpa loss rättigheterna till denna musik?
  3. Sätt ihop en scenproduktion baserad på filmens 8 viktigaste karaktärer.
  4. Done. West End nästa.

Inte så kreativt kan man tycka.

Nåväl, om detta nu funkar (och att publiken verkligen väljer att betala för att gå och se scenversionen av en medioker film), vem är jag att kritisera? Nej, låt oss istället applicera vår kreativitet på ett annat plan!

Varför måste de välja de tristaste filmerna? Kan de inte göra musikal av några bra filmer någon gång? Här kommer min lilla blygsamma lista över filmbaserade musikaler jag skulle besöka:

  • Gladiator
  • Reservoir Dogs
  • Studio 54
  • The Usual Suspects
  • The Good, The Bad and the Ugly
  • Team America – World Police (med dockor, naturligtvis)

Vilka filmer skulle du vilja se som musikal? Kommentera gärna!

Nu när du har läst hela vägen hit kanske du skulle vara intresserad av dessa guldkorn:

About Per Olof Arnäs

Logistikforskare, föredragshållare, seriebloggare. Har återvänt till universitetet efter åtta år i näringslivet. Brinner för källkritik, skepsis, entreprenörsskap och Tarantonifilmer. Tycker att det jobbigaste som finns är när jag får se bra affärsidé in action som jag borde kommit på själv. Och jag bloggar och twittrar naturligtvis som privatperson.
This entry was posted in Betraktelser, Intressant, Jag sågar and tagged , , , . Bookmark the permalink.
  • Daniel

    Tänk TERMINATOR som musical..

  • http://blogtrain.se Stellan Löfving

    Gökboet. Polisskolan. Och – förstås – Snabba Cash!

  • Daniel

    Tänk TERMINATOR som musical..

  • http://blogtrain.se Stellan Löfving

    Gökboet. Polisskolan. Och – förstås – Snabba Cash!

  • KonradKrabba

    The Graduate, jag vill se the Graduate som musikal. Jag ger min vänstra arm för att se premiären om Paul Simon är där.

  • KonradKrabba

    The Graduate, jag vill se the Graduate som musikal. Jag ger min vänstra arm för att se premiären om Paul Simon är där.